Tøy-portrett: Intervju med tre norske kunstnarar om deira forhold til klede og mote.

Foto: Ånund Berge

I 2021 publiserte Charlie Porter «What Artists Wear» – ei utforsking av krysset der kunst og klede møtest. Porter leiger oss gjennom det glamorøse, det dristige og det fascinerande. Me blir kjende med Georgie O'Keeffes kjønnsskiftande antrekk, og dessutan Warhols ikoniske blå Americana-jeans; kanskje ei vidareføring av hans fascinasjon med amerikanske ikon generelt. Ifølgje Porter blir antrekk i hendene på desse kreative sjelene forvandla til medium for uttrykk og undergraving; som for O'Keeffe, ein standhaftig feminist, verkar det som om herre-dressane hennar var ein måte å utnytta eit symbol på mannleg makt.

Denne boka fekk meg til å tenkja: Kan ei djupare forståing av den moderne norske kunstverda blir avdekt gjennom samtalar med kunstnarar om klesdraktene deira, deira forhold til mote, osv.? Dette spørsmålet dreiv meg til å kontakta to kunstnarar eg tidlegare hadde vorte kjent med – Ånund Berge og Kjersti Synneva Moen. På ulike tidspunkt avtalte eg å møta dei på «Coffee & Cigarettes», ein sjarmerande kafébar i hjartet av Hammersborg. Her møtte eg også tilfeldigvis den tredje deltakaren i prosjektet mitt medan ho naut eit par pils med kjærasten sin: Love Terins.

Foto: Ånund Berge

Ånund Berge

Berge har gått 2 år på Einar Granum Kunstfagskole, der hen har spesialisert seg i 3-dimensjonal kunst, og hen skal til hausten ta ein bachelor ved Akademiet i Oslo. Eg møter Berge som avtalt på kafeen, der hen allereie sit med ein kopp kaffi og ein sigarett. Hen er kledd i kjend stil med sinne Bleu de Travail, sminke, og lange, eksotiske øyredobbar.

HMSK: Kva betyr klede for deg?

ÅB: Som ikke-binær er det en måte å vise hvem jeg er på. Det å vise min feminine og maskuline side; enten samtidig eller hver for seg. Å inkorporere sminke med klærne – leke med det som gjør meg komfortabel – men også prøve å utfordre den binære kjønnsrollen gjennom klær.

HMSK: Korleis påverkar det kunstpraksisen din, og det prosjektet du har jobba med nyleg?

ÅB: Prosjektet handler mye om bevegelighet, om å være komfortabel i sin egen kropp og hvordan man uttrykker seg. Praksisen min startet med en oppgave på Granum om å lage skulpturer som fungerer som en forlengelse av kroppen – men også som skulpturer i seg selv. Derfor henger jeg ikke skulpturene på en mannequin. Jeg kan henge dem på veggen uavhengig av kroppen, men de kan også brukes som klær. Prosjektet startet med maskulinitet; hvordan bryte det ned og bygge det opp igjen. Denne drakten – som kan minne om en rustning – er satt sammen av 466 trebiter. Drakten fungerer som beskyttelse mot skam, samtidig som den feirer seg selv og kroppen. Den henter inspirasjon fra folkedrakter og mytologi, som gjeterdrakter, norrøne volver og troll.

Foto: Kjersti Synneva Moen

Kjersti Synneva Moen

Kjersti Synneva Moen er ein Oslo-basert illustratør og forfattar, som nyleg debuterte med boka «grip den føkkings dagen». Eg finn henne på kafeen iført sommerlege lin-klær, der ho skisser ivrig før ho får auge på meg og helsar med eit breitt smil om munnen.

HMSK: Eg har lagt merke til ein fellesnemnar på Instagramen din og i boka di; nemleg korleis karakterane dine kler seg; ein trønder med bart og skinnvest; det er veldig klare karakterar.

KSM: Det er utrolig spennende med klær. Jeg er veldig glad i en mote- og kunsthistoriker som heter Ragnhild Brochmann, som har en sterk visjon rundt spørsmålet; hvorfor snakker vi ikke mer om estetikk på samme måte som vi snakker om musikk, teater eller andre kunstformer vi liker? Altså, hva man går med, hva slags ting man har i huset sitt; det ligger så mye identitet i det. Så dette er noe jeg tenker på også når jeg tegner; alt jeg tegner er det jeg ser, samt det som er i hodet mitt; det sirkulerer, alt henger tett sammen.

Jeg synes det ofte er gøy å observere andre når jeg er ute; hva er det du går med, hva signaliserer du med det. Jeg koser meg veldig med å tegne klær på karakterene mine. Som du sier; at man går med skinnvest eller ting som er veldig typete – det koser jeg meg utrolig mye med.

HMSK: Vil du seia at du har eit medvite forhold til dine eigne klede?

KSM: Ja! Jeg liker godt å bruke ting som jeg føler meg vel i; ting som uttrykker meg. Og der igjen henger det veldig tett sammen med tegningene mine; den samme fargepaletten; litt på en ubevisst måte så utviklet jeg en ganske jordnær palett. Etter noen år så jeg at dette går igjen; gul, brun, oker – sammen ofte med ganske grafiske mønstre. Streken jeg tegner med er også organisk; rask, skisseaktig, lynrask. Så jeg liker å bryte det opp med noen grafiske mønstre, og jeg liker å kle meg selv i det også; ruter og striper. Et sterkt grafisk mønster.

HMSK: Trur du karakterane dine, desse jordfargane, dette organiske, fortel noko om deg og karakterane dine?

KSM: Jeg synes det er kjempespennende å se hva klær sier om oss og hvem karakterene er. Det er så mye unikt rundt valgene; man velger en viss type skjorte, hatt – nettopp det utforsker jeg i tegningene mine og på meg selv. For eksempel, når jeg går med en hvit bukse og en stripete skjorte, har jeg så utrolig lyst til å føle meg som en kul kunstner, en «Weekday»-type person. Men snittet på buksen får meg til å føle meg som en hvit-yacht «exit» type person. Slike ting synes jeg er kjempeinteressante å balansere ut – å utforske hvordan dette representerer oss og hvordan det drar oss i alle mulige retninger. Og så er det morsomt hvor mye historie som ligger i klær.

Foto: Kjersti Synneva Moen

Foto: Kjersti Synneva Moen

Love Terins

Terins er utdannet ved Kunstakademiet i Oslo og Österlenskolan for Konst och Design i Simrishamn. Hun har invitert meg til sitt atelier på Montebello for intervjuet. Ho gir meg ein kopp kaffi, og så startar me praten, omringa av fargerike og slåande måleri.

HMSK: Merke du at kunsten din blir påverka av mote; og din eigen personlege klesstil; eller omvendt; at klesstilen din blir påverka av kunsten din. Eg har sett nokre bilete av deg i nokre rutete bukser, og dei rutene ser eg overalt i måleria dine.

LT: Både och. Mode, det tänker jag är något annat. Alltså trender, det förhåller jag mig inte så mycket till. Men jag tar från kläder, när jag började måla för länge sedan, målade jag självporträtt i en randig pyjamas. Fortfarande finns det materialet kvar i konsten. Och hela tiden har jag tagit inspiration från tyger, mönster. Jag tycker att jag blir mer och mer färgstark, jag släpper lös mer. Jag klär mig i massor av färger och mönster. Kläderna inspirerar konsten, målningen inspirerar kläderna.

HMSK: Når eg ser korleis du kler deg no, og når eg ser rundt no i atelieret ditt, så er fargar og mønster hovudtingen her. Kunsten og livet ditt, kleda dine; dei berre treffest på ein veldig fin måte. Men kvar kjem dette frå?

LT: Först och främst saker från mitt liv. Vissa tyger jag har haft här i ateljén, fåtöljen du sitter i, jag har målat den som en slags startpunkt, mycket mönster därifrån. Men också annan konst; saker man ser.

HMSK: Har du nokon stilikon? Nokon du tenkjer "faen, dei er kule altså"? Kjersti (ein bekjent av oss begge) nemnde til dømes Brochmann.

LT: Det var ett bra svar, otroligt. Nej... just nu har jag faktiskt inga. Jag är lite inspirerad av clowner; det är fint. Jag vet inte varför, men jag har tänkt på clowner på sistone. Jag har köpt de här skorna (Ho stampar med nokre store runde sko og fnisar.) Aldous Harding, en musiker; hennes essens är väldigt inspirerande. Jag vill gärna ha en clownkrage som hon en dag. Hon har en sång som heter «Old Peel» - och i den sjunger hon hot clown vid nåt tillfälle, fan, tänker jag, hot clown är målet! Du vet, den gamla 20-talskonsten; det finns något där som jag inte riktigt har formulerat ännu. Det ska vara roligt och dumt, tänker jag, både kläder och konst.

Men idag har jag gått i en väldigt monokrom riktning. Man klär sig med en idé. Som idag tänkte jag att jag bara skulle ha på mig något grönt-ish, så bryr jag mig inte om det matchar. Det är bara en rolig idé. Sånt som «idag ska jag bara vara grön» eller "idag ska jag bara vara rutig."

Foto: Love Terins

HMSK: Viss du kunne velja eit motehus, eller ein designar å samarbeida med, kven hadde du valt? Til dømes i «What Artists Wear» så lærer me mellom anna at Basquiat samarbeidet med Armani og Comme des Garçons.

LT: Det är ett litet märke som gör smycken och konstiga skor, det heter "House of rubber" och det är väldigt coolt. De skapar saker i konstgjord silikon. Om jag får ett svar från dem, säger jag «vi kan skapa merchandise nu!». Min mor arbetade också som modedesigner tidigare.

HMSK: mor di var motedesignar?

LT: Mode var viktigt för mig när jag var liten. Jag kunde sy, något hon lärde mig. Innan jag visste att jag skulle bli konstnär, var det mitt sätt att uttrycka mig.

HMSK: Er det nokon samtidskunstnarar, eller kollegaer av deg, som du vil seia er best kledd? Kven er den best kledde kunstnaren i Noreg i dag?

Ho svarte “jag” først, me begge ler og ho byrjar å svara seriøst.

LT: Sofie Brønner och Ragna Bley. Brochmann är ingen konstnär, men hon är bäst klädd i Oslo, i alla fall. Hon är inte heller konstnär; men gallerichef på QB-galleriet; Mikaela B. Aschim; hon klär sig väldigt snyggt.

HMSK: Men kva betyr klede for deg? 

LT: Att uttrycka sig. Att se bra ut. 

HMSK: Godt svar.

LT: Ja.

For å oppnå ei grundig forståing av norske kunstnarar og deira forhold til klede, trengst ei breiare undersøking enn den eg har gjennomført. Men samtalane mine med desse individa har forsterka ei langvarig tru eg har hatt: kunstnarar viser ofte ei djup merksemd i handlingane sine, tale og påkledning. Deira sjølvuttrykk strekkjer seg utover grensene til studioet; det formar livsstilen deira; inkludert korleis dei vel å kle seg. Derfor, neste gong du deltek på ein vernissasje, bør du vurdera å ikkje berre fordjupa deg i kunstverka, men kanskje også ta ein augneblink for å observera kunstnarane sjølv.